När det kungliga bröllopet pågick för fullt uppe i Stockholm så hade 600 personer samlats i en lokal ute “in the middle of nowhere” på den skånska myllan.

Det skulle bli en humorkväll med Johan Glans Fritte Fritzson och undertecknad. Efter humorblocket blev det musik med Anna Hertzman. 600 personer stående skapar en del misstankar. Men här märkte man att det inte var en företagskväll utan att det var en betalande publik som var där för att lyssna på standup. Jag var någon form av konferencier men körde även på med material. Det blev lite kul snack med publiken. Tyvärr är jag ju inte jätteinsatt i dom olika orterna i Skåne, men Vellinge kände jag till så jag fick nån liten knorr på det, och att det var rätt många från Johan Glans hemort Eslöv.

Fritte Fritzson var verkligen kalasbra och vårt första set på ca 45 minuter var riktigt tight. Johan Glans var verkligen på hemmaplan och levererade därefter. Weltklasse! Han är ju bara så galet roligt den där mannen. Jag hoppas att alla som var där hade lika kul som vi komiker hade. Jag är nöjd med hur arrangemanget var fixat och med oss komiker. Jag dippade för andra gången lite med mitt nya material om jobbiga telefonförsäljare. Det blev bättre än i torsdags och jag tänker inte ge mig. Den ska funka helt ut snart!

Bug och bock till ni som var där, det blev en väldigt rolig kväll! Lite otur för brudparet i Stockholm att dom missade det roliga bara…

Det var inte alla på DN som jag uppträdde för utan bara folk på annonsavdelningen. Men nog så trevligt ändå. 50 personer var det ungefär. Kanske märkte jag av en något avvaktande känsla från publiken till en början. Och kanske började jag inte helt optimalt. Jag gick väldigt snabbt direkt in på mitt material. Lite ovanligt eftersom jag brukar snacka lite med folk på plats först. Men sen lyfte det ordentligt.

Under dagen hade jag suttit och skrivit lite nytt material tillsammans med Thomas Järvheden. Jag tycker att vi spånade fram en del roliga saker både till honom och till mig. Cred till mig själv att jag prövade det nya direkt på kvällen. Jag märkte helt klart en liten dip när jag drog mina nya skämt, särskilt ett, det som jag trodde mest på. Men så är det, det nya måste prövas. Och det är verkligen inte ovanligt att ett skämt inte funkar hundra från första början.

Men i det stora hela ett roligt gig där det blev en extra piff på avslutningen när jag gav ett foto och en t-shirt till en tjej i publiken.

Va, tänker du! Ska Hasse blogga nån annanstans när han knappt bloggar på sin egen blogg? Äh, har du inte märkt att jag har börjat komma igång så sakteliga igen? Jag var nere i en liten bloggsvacka ett tag, men nu känns det som om jag börjar resa mig igen.

Hur som helst så har jag fått en förfrågan om att blogga litegrann på en rätt stor blogg. Det kommer bara handla om nåt blogginlägg i veckan så det ska inte vara alltför betungande. Så antingen syns vi här, eller så kanske vi syns där. Jag tror att eventuellt nån som läser här, även läser där. Dock är det inte på nån komikers blogg jag ska skriva. Men jag tycker att den här personen är nog så rolig som vissa komiker.

Gig på Hotel Amaranten i afton. Det var MTV och Comedy Central som arrangerade sommardrink med underhållning för Com Hem. Jag visste att giget skulle vara vid hotelbaren. Då måste jag ana lite oråd. Vid hotelbarer finns det andra människor som kanske inte är inbjudna och som inte vill höra nån stand up. Kan bli stimmigt alltså.

När jag kom dit så kunde jag se att jag skulle stå inne i ett hörn rätt nära baren. Placeringen kändes rätt ok så länge folk tog sin i hörnan bara. Fem minuter innan det var dags så ombads folk att gå in mot “scenen” och det var rätt många som dök upp. Jag dubbelkollade så att musiken skulle stängas av under giget. Kan låta som en självklarhet, men tro mig, jag har varit med om en del som tycker att musiken kan vara på samtidigt.

Jag skulle köra i 20 minuter. Innan var jag lite extra nervös av nån anledning. Troligtvis mest beroende på miljön och att jag trodde att det skulle bli lite stimmigt. Jag hade liksom ingen pejl på människorna i lokalen, visste inte vilka som var där på eventet och vilka som var “vanliga” bargäster.

Men det gick finfint. Bra med skratt hela vägen och publiken var bra med. Jag pratade väldigt lite med publiken. Men det är ju absolut inget måste. Och funkar standupen så är det ju bara att köra på.  Jag hade ingen klocka men jag spikade tiden. 20 minuter var det sagt och jag körde 22. Kul gig som fick lite lite klubbkänsla.

Här kommer en assuddig bild. Använd fantasin för att tänka dig hur det såg ut i skarpt läge…

Jag var och handlade idag. Jag vet, det är ingen stor grej. Men det är inte det som är dagens gärning. Jag strosade runt på Coop som jag brukar och glömde köpa det jag hade planerat. Så allt var som vanligt just vad gäller själva inhandlingen.

Inne på affären träffade jag min trevliga svägerska Nettan. Vi babblade och gjorde varandra sällskap först till kassan och sen till parkeringen. Vi stod parkerade med bara en lucka emellan, och medan vi står och pratar så ställer sig en bil och fyller ut den luckan. En äldre man steg ut och jag kunde se i ögonvrån hur något ramlade ut ur bilen. När svägerskan steg in i sin bil så kollade jag vad det var som hade fallit till marken. Det var farbrorns plånbok. Jag öppnade den och där låg lite kreditkort och en rätt schysst samling cash. Det var iaf fyra femhundringar och en bra bunt med hundralappar och några tjugor. Så ca 3000 riksdaler var det nog lätt.

Jag gick tillbaks in på Coop för att leta upp mannen. Jag tyckte att jag kom ihåg vad han hade på sig, men jag hittade honom inte därinne. Så jag går tillbaks mot parkeringen. Jag ser redan på långt håll hur den lilla farbrorn letar i sin bil, under sin bil och runt sin bil. Gissa om han blev glad när jag sa “tjena, letar du efter den här eller”? och höll upp hans plånbok. Fattar du hur glad han blev? Han berättade att han hade fått en chock. Det kanske kan låta överdrivet, men du vet väl känslan av att ha tappat bort plånboken? Det är ingen höjdare. Så jag gjorde nog hans dag tror jag.

Jag förstår inte hur man skulle kunna stjäla pengarna och sen spendera dom med rent samvete? Tre lax är mycket för en pensionär. Och hans reaktion gjorde nog min dag också om jag ska vara ärlig…

Jag lämnade Lund och Skåne och alla 300 niondeklassare. I lördags var publiken helt annorlunda. 35 tjejer på en privat fest ute i Tullinge. Det är verkligen inte vanligt att jag blir bokad till en sån här grej. Eva-Maria heter hon som alltid har haft en idé om att ha en fest för bara sina tjejkompisar. Altanen var tillfixad och allt fanns. En schysst scen där ett band senare skull uppträda och där jag också fick stå. Bra ljud också.

Nu kom publiken så nära som det bara gick. Materialet ändrade jag lite sen kvällen innan också och det blev riktigt skoj. Det blir speciellt när man har en sån närhet till dom som lyssnar. Ca 20 minuter enligt order. Hoppas tjejerna hade en fortsatt trevlig kväll. Jag tyckte det var väldigt roligt att få komma förbi och skoja. Jag tror att polisen som grillade och brandmännen som serverade iaf hade en härlig afton…

Tidigare har jag uppträtt för allt mellan gymnasieelever och pensionärer. Igår var det dags för ca 300 niondeklassare i Staffanstorp i Skåne. Jag kommer ihåg att jag var lite tveksam till att ta det här giget först.  Men jag lät mig övertalas. Jag var lite orolig när jag satt på hotellet igår innan giget. Jag skrev ner material som jag trodde skulle funka och så gjorde jag en del ändringar.

Jag blev väldigt väl mottagen. Blev både hämtad på hotellet och sen fick jag även skjuts tillbaks. Vilken service! Giget gick över förväntan. Tjejer och killar som är födda -94 är ju av naturliga skäl en rätt ovan ståuppublik. Men dom var störtsköna. Jag körde 40 minuter. Hade planerat att köra ca 30, men det blev bra ändå. Lite besviken att jag körde ett skämt som inte drog hem några skratt alls. Det gjorde inget i det stora hela. Men jag hade inte skrivit upp det eftersom jag visste att det inte skulle funka. Ändå körde jag det. Vet inte hur jag tänkte där? Men ibland drar jag bara igång med ett skämt och då går det liksom inte bara att stanna i farten.

Hur som helst. Mycket nöjd drar jag mig tillbaks mot huvudstaden. Tack ni som var där igår. Ha ett underbart sommarlov!

Idag tog min dotter studenten. Bilderna får tala för sig själva. Jag älskar dig Olivia.

Men den här killen sköter det ändå riktigt bra. Hatten av, han verkar störtskön! America’s got talent.

Det finns saker som jag hör, ser och luktar som kan skicka mig tillbaks i tid och rum sådär direkt. Jag tycker inte det är så väldigt ofta det händer, men ibland blixtrar det till. Ibland triggas mina sinnen och det ger mig riktigt sköna flashbacks till tex min barndom. Ibland önskar jag att jag kan frysa den där känslan och bara få njuta av att vara däruppe på landet när jag var ute och fiskade med pappa. Det är som att alla minnen ligger där lagrade uppe i knoppen och ibland så poppar dom upp på små givna signaler.

Visst kan man sitta och tänka på saker som har hänt. Men det är så coolt när en minnesbild bara dyker upp i huvudet från ingenstans, och så är man helt plötsligt under ett ögonblick på en helt annan plats, i en helt annan tid. Synd att det bara dyker upp små fragment. Nån gång skulle jag vilja sätta ihop en hela kedja med minnen.

Glassbilen dyker upp här ibland. Den plingar och plongar som vanligt och det är sällan nåt jag brukar lägga märke till. Men idag när jag satt i min soffa här hemma så hände det nåt med själva plingandet. Det lät liksom lite annorlunda, precis som det gjorde när jag var mycket yngre än vad jag är idag. Det dök upp en liten film i huvudet där jag såg alla kompisarna på gatan hemma som samlades vid glassbilen.

Jag tror aldrig att jag har handlat av glassbilen i vuxen ålder. Men när jag satt där, när plingandet och min lilla minifilm rullade i huvudet så fick jag sån känsla av att handla glass som vi gjorde då. Så jag sprang ut.

Väl ute vid glassbilen så hade min mini-nostalgitripp svalnat en aning. Först var det bara jag på hela gatan som ville handla. Och jag var inte alls sådär ivrig på att välja som jag var förr. Nu stod jag mest och velade. Efter ett tag kom gatans enda pensionär. Han visste precis vad han ville ha, punchglass. Jag valde en låda med lite gott och blandat. Sen betalade jag med Visa via en trådlös kortläsare. Så det blev inte helt som förr…

Men det klassiska ljudet kastade mig bort från min lilla vardag för några sekunder. Och så har jag nu en hel låda i frysen full med glass…