Så är det. Men bara en gång i veckan. Jag kommer att gästblogga på Magdalenas blogg och till en början så blir det ett inlägg varje fredag från min sida. Det första dyker upp imorgon. Vi lärde känna varandra för drygt ett år sen och Magdalena är en störtskön tjej. Glad med galen humor!

Jag har ingen aning om vad jag ska skriva, men jag får ta det som det kommer. Vad jag förstår så har Magdalena mest tjejer som läser hennes blogg. Så det kanske är bra att det dyker en kille där med en liten annorlunda vinkel?

Om du har några roliga idéer om vad jag ska skriva om så får du gärna tipsa mig. Det första inlägget är iaf klart nu och jag ska ta och maila över det till Magdalena om några minuter.

Ni som läser hennes blogg och även är här ibland får leva med att jag publicerar inlägen på båda ställena.

Klicka på bilden för att komma till Magdalenas blogg…

Först och främst så har jag gjort bort mig lite idag. Jag skulle ha pratat om turistfällor på Radio Stockholm vid 10-tiden. Men jag vet inte vad som hände, jag bara glömde bort det. Så vid 10 så ringde dom och undrade var jag var? Åh, pinsamt! Inte likt mig måste jag säga. Vad kunde jag göra utan att bara be tusen gånger om ursäkt! Jag har inget att skylla på heller, tyvärr. Jag har väl kanske gått in i nån form av semesterläge. Men den är väl knappast nån godtagbar ursäkt. Gjort är gjort….grr…

Men det verkade som att det löste sig på radion ändå.
Igår var jag iaf och körde standup ute på Furusunds Värdshus. Ett härligt upplägg för riktigt bra sommarstandup. Tyvärr var det inte så mycket folk. En inte alltför vild gissning var att en viss semifinal i fotboll spelades exakt samtidigt, vilket kanske påverkade besökarantalet. Men 35-40 personer hade iaf samlats och det var ett glatt gäng.

Niklas Folkegård agerarade konferencier och Yvonne Skattberg körde i första akten. Jag avslutade och det kändes hur kul som helst. Först när jag kom upp på scenen så blev jag förvånad över att det var så lite folk. Jag hade inte sett publiken innan och dom lät faktiskt som dom var fler. Men det blev bra och folk skrattade. Funny!

Furusunds Comedy Club har fått en förkortning man känner igen, FUCK

Efter giget passerade Finlandsfärjan utanför värdshuset. Rätt mäktigt när det plötsligt kommer ett höghus glidande…

Är du sugen på att se standup i skärgårdsmiljö så är det inte försent. På fredag så uppträder Christopher Linnell, Måns Möller och jag ute på Finnhamn. Gör en utflykt och kom förbi. Det är verkligen ett supermysigt upplägg. Vi uppträder i en gammal slip. Alltså i en stor lada där man drog upp båtar tidigare. Förra året öppnade vi dörrarna bakom oss och då hade vi hela havet som en fondvägg. Nice!

Klicka på bilden för mer info! För ytterligare uppgifter om Finnhamn, smit in här: http://www.finnhamn.nu

Dagens nyhet är givetvis att Gudryn Schyman brände 100.000 kr i Almedalen. Jag kan inte tycka annat än att det helt respektlöst. Det måste finnas bättre sätt att få uppmärksamhet för sin fråga?  Visst gav det väldigt mycket uppmärksamhet, om det var positivt för FI återstår väl att se.

Personligen var jag ju i Italien i förra veckan. Där brände jag rätt mycket pengar. Är jag feminist nu?

Imorgon uppträder jag på Furusunds Värdshus tillsammans med Yvonne Skattberg och Niklas Folkegård. Är du i krokarna så hoppas jag att du kommer förbi…

Tänk att nästan hela sommaren är kvar! Ja, nästan iaf…

Man vill så gärna att just den här sommaren ska bli den där speciella. Och det kommer den att bli också. Det handlar mycket om att bara stanna till och njuta just nu, idag. Inte vänta på imorgon eller på det som ska hända i slutet av juli. Om vi lever imorgon så dyker imorgon upp, så är det, och då kan vi njuta av den dagen också.

Om man tänker tillbaks på sitt bästa sommarminne så är det sällan en händelse som var inplanerad sen lång tid tillbaka eller hur?Minnen som sitter kvar från ledighet och semestrar är ofta det som hände helt oväntat. Nåt som man inte var beredd på överhuvudtaget.
Jag har några klara såna minnen. Jag har ett från när jag var riktigt liten, du vet när sommarlovet nästan var som en härlig långfilm. Jag kommer ihåg när vi var på väg upp till vårt landställe i Västerbotten och vi stannade till vid en sjö och jag fick min första fisk. Jag stod och metade och jag glömmer aldrig hur jag såg den lilla abborren i det klara vattnet. Den simmade mot masken och svalde hela betet. Jag stod där på en liten klippa och bara ropade på pappa. Jag ropade och jag hoppade. Jag vågade inte ens dra upp fisken ur vattnet. Pappa kom springande och han var jättemodig. Han tog av fisken, dödade den med en kniv och sen lindade han in den i tidningspapper och gav den till mig.

Det var verkligen en lite rackare till abborre, men den låg där nedanför min fötter i bilen hela vägen upp till stugan. Jag var stolt som aldrig förr. Den abborren var hela den sommarens höjdare!

Sådär! Jag vet att jag har struntat i bloggen. Resan till Italien var så skön! Det blev några simpla twitter-inlägg under veckan. Det var riktigt skönt att släppa allt bara! Jag har gjort en hel del saker jag inte gjort tidigare. Kört fin sportbil och hängt en hel dag på en lyxyacht ute på gardasjön. Så nu har jag verkligen fått sköna nya krafter. Vilken boost sommaren har fått. Min nya hemsida/blogg är på g också. Jag hoppas att den kan ska komma upp innan vi ger oss ut på årets Sunny Standup-turné…

Det är ju nästan lika varmt här hemma som i Italien…

Glad efter ännu en grym italiensk middag…

Idag fick jag ett mail på Facebook. Mailet var från en tjej som jag träffade väldigt många gånger när jag jobbade som narkotikaspanare inne i Sthlm City. Jag träffade henne till och från hela tiden. Dels på Plattan, men vi dök även upp där hon bodde av olika anledningar. Hon hade gått på heroin i många år och det var ledsamt att alltid stöta på henne.

Men det roliga i det hela är att hon stack ut. Hon hade trots sin bedrövliga livssituation alltid en glimt i ögat. Idag i mailet så berättar hon att hon precis som jag, har “bytt bana” (även om hennes byte nog var viktigare och starkare). Hon skrev att det var hennes livsglädje och humor som räddade henne. Tänk vad humor är viktigt ändå. Det kan vara livsavgörande att kunna skratta och se ljuspunkter i livet. Både när det är roligt, men ännu viktigare när det är lite tyngre. Jag blev så glad över hennes mail. Tänk att hon mailar till en av dom poliser som var en riktig pain in the ass tidigare? Det kändes faktiskt rätt stort!

Så nu är jag på toppenhumör! Hepp!

Sådär, då är det midsommar. Ha en underbar midsommarafton!

Imorgon bär det av till Italien för min del. En vecka vid Gardasjön. Ska bli så galet skönt. Nu är det inte lång tid kvar innan jag lägger upp min nya hemsida/blogg. Jag räknar med att ha den uppe iaf innan vi drar iväg på årets Sunny Standup-turné den 15/7.  Sen ska ni få sköna avrapporteringar hur turnén fortskrider… Ha det bra nu, ta det lugnt med spriten!

Året var 1989. Det var samma år som Jas-planet krashlandade och det året Bush efterträdde Ronald Reagan. Men det hände även andra saker som inte var lika tråkiga. Det var nämligen det året vi träffades, min polislegitimation och jag. Vi tyckte om varandra från början och vi har alltid haft en bra relation. Hon har alltid varit nära mig, oftast i min högra ficka redo att visa upp sig för allmänheten. Hon har varit klok och tillbakadragen, inte visat sig alldeles för ofta. Ett tydligt tecken på mognad visade hon genom att stanna hemma när det begav sig ut på stan i samband med alkoholförtäring. Hon ställde aldrig till med nån skandal genom att tex blotta sig för nån dörrvakt efter midnatt. I vissa stunder kunde vetskapen om hennes diskreta närvaro skapa ett visst lugn. Ibland skapade hon irritation för att några tyckte att hon var på fel plats vid fel tillfälle. Jag har stöttat henne, hon har stöttat mig…

Men de senaste åren har vi glidit ifrån varandra. Hon har inte längre följt med mig dit jag har gått, utan bara legat hemma. Folk med makt har ringt och sagt att jag inte är hennes rättmätiga ägare. Det har känts fel så jag har behållit henne. Efter påtryckningar både via brev och telefon så insåg jag plötsligt att vår tid tillsammans var över. Tankarna for genom huvudet, alla dessa år av händelser. Skeenden i både glädjens och sorgens tecken. En tår, ytterligare tankar, ett stänk av uppgivenhet…

Här är vår sista tid i bild och text…

Sista uppvisningen blev helt odramatsik. I min hall, utan puls, inget adrenalin…

Med tunga steg gick jag in där hon skulle bo. Därinne kändes det stelt och alldeles för uppstyrt…

Nya ägaren kändes sträng. Jag hade lite svårt att ta in stundens allvar…

Men nu är vår tid förbi. Tack för alla åren. Hoppas du får det bra där du är nu.