Det här inlägget har även publicerats på Magdalena Graafs blogg
43 år. Det är min ålder.
Jag känner mig inte det minsta gammal. Jag kanske är naiv men så är det. Jag ser mina gråa hår, men jag känner mig inte gammal alls. Snart kanske, men inte idag. Men många har synpunkter på vad jag som 43-åring håller på med. Jag tänkte vi kunde reda ut lite vad som är ok eller inte för en 43-åring.
Först och främst har jag drömmar. När jag var 39 så sa jag upp mig från jobbet som polis. Mitt ex tyckte att jag var patetisk som trodde att jag skulle kunna lyckas i en helt ny bransch. ”Vad tror du, att du ska bli artist eller”? ”Krisar du”?
Jag försöker hålla mig i trim (någorlunda iaf). För att göra det så tränar jag. Jag går till gymet och jag springer i skogen. ”Lägg av, försöker du hålla gubbmagen borta eller? 40-årskris va”? Men jag har ju alltid tränat. Det var ju helt ok att jag tränade tidigare, skulle det vara fel nu?
Som singel så dejtar jag . Här är det känsligt med ålder, ojojoj! Om jag dejtar någon så är ofta den första frågan ”Hur gammal är hon då”? Varför är det det första folk vill veta? Varför inte: ”Var träffades ni? Hur är hon”? Hon är 26 ”Oj, du har verkligen en medelålderskris”!
Jag har inbillat mig att jag inte har haft en kris i hela mitt liv. Plötsligt säger folk att jag både har 40-årskris och medelålderskris. Kan det stämma? Varför tror folk att jag har en kris när dom borde se att jag mår riktigt bra?
Jag vill att fler människor ska säga ”go for it”! Vill du byta jobb? ”Go for it”! Vill du testa att göra det där du alltid drömt om? ”Go for it”!
Jag satt i en diskussion med några vänner för ett litet tag sen som kom att handla om tatueringar. En av oss hade länge funderat på att göra en tatuering. Efter en stund säger en i sällskapet: ”Seriöst, men jag tycker att det är patetiskt när man tatuerar sig i din ålder”! (han är 38). Tyck vad du vill om tatueringar, men har det med åldern att göra? Dom tatueringar som gjordes i Thailand när man var 19 sitter ofta kvar när man är 38 väl?
Jag har en mycket god vän som är 45 (obs tjej) som är nyskild och som nu ligger med sin 25-åriga personliga tränare. Jag vet inte hur många gånger jag var tvungen att säga ”go for it” innan she went for it. Jag hörde under lång tid på hennes snack att han var tänd på henne och tvärtom. Det enda som hindrade henne var omgivningen och alla människor som höll henne tillbaka.
Vi har så oerhört mycket åsikter om vad som är ok eller inte i vissa åldrar. Låt gubbarna få köpa sportbilar och Harley Davidssons! Vem i hela världen kan det störa om en 60-åring har hästsvans och äntligen får köra sin drömbåge? Släpp det! Go for it!
Så länge vi inte skadar någon annan så ska vi göra det vi vill och det vi mår bra av, och gärna peppa andra att göra det också. Bara gör det.
Eller finns det verkligen saker man inte får göra i vissa åldrar? Finns det skillnader mellan tjejer och killar för vad som är ok ?
Jättebra skrivet, Hasse! Håller helt med. De som tjatar om medelålderskris osv är förmodligen bara avundsjuka för att de själva inte vågar följa deras drömmar.. Ibland måste man bara strunta i vad andra tycker och göra det man vill göra
Jag håller helt med dig Hasse, jag tror att många är avundsjuka för att dom själva har eller har haft kriser och har svårt att höra folk som inte har det.
Vill man tatuera sig när man är 35+ why not,eller ligga med en 15-20år yngre tjej eller kille ,why not, vi svenskar är så (rädda) för allt som överskrider normerna för vad som är ”normalt” att göra när man kommer upp över 30år ,varför kan man inte bara glädjas med andra som vågar göra mer än vad som är ”normalt”.
Go for it!!
Tack för ett bra blogg-inlägg.
Jag tror att i de flesta fall, när de säger sånt så e det nog de som e GIFTA och inte kan gå ut ”och leva livet ” som du gör. Så har det alltid varit för mig..det e därför de e avis. Om de själva fick chansen en dag så skulle de göra det samma..tro mig. Människan e en lurig figur.
Förlåt Hasse, men det hörs att du har ett par år på nacken. Ärligt, vist & riktigt bra skrivet!
Keep up the good work, jag gillar det!
Om det är en tröst så kan jag säga att jag är nästan lika gammal som du, tänker ombilda mig och därmed dubbla min studieskuld, leva på ingenting i 3 år för att sen tjäna nära hälften av vad jag gör nu i ett kvinnodominerat yrke där löneutvecklingen är usel … må så vara att jag har en mitt-i-livet kris. Men om jag inte får följa min inre röst nu…när ska jag då få göra det??? Klart att jag grubblar över det kloka i att äventyra min pension och att inte ha råd att göra saker med barnen de närmsta åren – men de kommer att ha en mamma som trivs bättre med livet och det måste ju också vara värt något!
Ibland kommer visdom från de märkligaste ställen. För 100 år sen såg jag Flashdance och killen i filmen ger tjejen ett råd som grep tag i mig: Don’t you know that if you give up your dream you’ll die! Ligger mycket i det – även om det kommer från Flashdance
)