Det blev en stökig helg. Eller stökig och stökig. Jag var full. Jag var full i fredags och jag var full i lördags. Ja, där skulle min lilla helgrapport kunna vara slut…

Men jag hade roligt. Det låter nästan lite illa när jag skriver att jag bara var full. Jag var berusad. Jag var aningen påverkad av alkoholhaltig dryck. Jag säger som några av dom rattfyllerister jag har stoppat: “Jag drack en öl till maten”. (en del roliga poliser svarade då: “hur stor var den ölen då”). Humor…

Tillbaks till helgen. I fredags blev jag bjuden på en helkväll av min vän Björn. Och när jag säger helkväll så menar jag verkligen helkväll. Först var det middag på Italiano och sen begav vi oss för att se ett litet spektakel. Björn importerar viner och har bland annat agenturen för en Champagne som heter Cristal. Jag har ju ingen pejl när det kommer till sånt här men Cristal är tydligen en champagne som sänder ut dom rätta “signalerna” när du hänger på dom coola ställena. Vi begav oss till V på Stureplan. Där kunde du under kvällen beskåda hur folk köpte in flaska efter flaska av denna ädla dryck. Den borde iaf vara ädel med tanke på att den betingar ett pris av 4.400kr per flaska. Och då får man inte ens behålla panten! Varje gång nån beställde in en flarra så stängdes klubbmusiken av och introt till Star Wars spelades samtidigt som snygg serveringspersonal bar din dyrgrip till ditt bord med eld sprutandes ur ishinken…

Konsumtion när den är som larvigast kan man tycka. Men det var hur som helst rätt kul att se…

På nästa ställe under kvällen råkade jag prata med fel tjej. Ja, man kan råka göra det. Hennes ex var där och drog och slet i henne. Hon ville inte prata med honom. Efter ett antal gånger som dom hade tjafsat så tänkte jag att jag på mitt positiva diplomatiska sätt skulle reda ut situationen med den här rätt arge gentlemannen. Det gick inte så bra. Jag blev upptryckt mot nån pelare av honom och hans ännu större kompis som skulle “sänka mig” (han var lite mer rakt på sak). Jag blev aldrig sänkt men det som verkligen sänktes var ju feststämningen såklart…

Träffad på exet igen som nu var mer aggressiv än innan. Han kom fram till mig och undrade om jag visste vem han var? Jag svarade att det hade jag ingen aning om och bad honom att berätta. Då sträcker han fram handen och säger: “Dragan, jugoslav”! (han hette inte just Dragan, men stoppa in nåt annat balkannamn så funkar det)

Det är nog den underligaste presentation jag har hört. Jag funderade på om jag skulle ha svarat “Hasse, min mamma är från Tyskland och pappa från Sverige”, men det gjorde jag inte. Nästa replik som Dragan-jugoslav sa var: “du har två sekunder att lämna stället annars sänker jag dig” (det var mycket “jag-sänker-dig-attityd). Jag har ju fått stryk några gånger och det är ju sällan roligt. Men jag har också lyckats undvika slagsmål i dom mest udda situationer så jag står kvar och ställer lite frågor i stil med “varför är du så arg”? Två sekunder och ganska mycket mer flöt förbi och jag sänktes aldrig. En vakt kom förbi och pratade med oss båda. Dragan fick lämna stället…

Dragan, jugloslav. Jag förstod ju att han sa så för att gjuta rädsla i mig. Men är det inte konstigt? Min käre bror är ju gift med en jugo-girl, eller “balkan-chic” som jag brukar kalla henne. Jag har träffat en hel del av hennes släkt och vänner och dom är ju hur trevliga som helst…

Men nu kommer vändningen! Igår får jag ett mail på Facebook som lyder exakt såhär:

Hej,
Jag vill verkligen be om ursäkt för att jag var fruktansvärt otrevlig mot dig igår på Hells Kitchen. Inte okej av mig och jag hoppas att jag inte förstörde din kväll.

med vänliga hälsningar
X

Jag svarade att jag godtar hans ursäkt… Så när mina blåmärken på min högerarm är borta så är det hela historia…

Sen var jag ute i lördags också… Men den storyn är inte lika intressant!

Inlägget postat 8/3/2010 kl 12:22. Du kan följa svaren till detta inlägg via RSS 2.0. Du kan lämna ett svar, eller trackback från din egen webbplats.