Min inställning är att svara på alla mail jag får. Ibland får jag lite udda mail från människor som jag inte känner, men ett svar kan du nog alltid räkna med.
Nån gång dyker det upp så udda grejer så jag vet inte riktigt hur jag ska ställa mig till det hela. Igår fick jag det här mejlet:
Fråga, du råkar inte ha en fjärr för philips tv en grå? samt fjärr o kabel för ps2an =)mvh X
Haha! Är det inte en underbar fråga? Tror han att jag har en videobutik med sladdar och sånt? Eller har han bara en känsla av att jag är en kille som samlar lite allmänt på kablar? Och hur hade han tänkt att jag skulle svara OM jag hade en fjärr eller sladd som han behöver? Jodå, jag har en Philips TV med en sån fjärr. Men skit i fjärren, jag skickar den, vad har du för adress?
Eller är det såhär han får kompisar? “Hur lärde ni känna varandra då”? “Jo, du vet jag frågade Hasse om en fjärris och lite sladdar och då sa det klick liksom. Sen dess är vi bästisar”.
Nu funderar jag på att svara honom med några sköna motfrågor. Kanske nåt i stil med: “Hej! Nej, jag har tyvärr inte den fjärrkontrollen eller den sladden. Men du har möjligtvis inte en förgasare till en Volvo Amazon från -65 eller ett par mockasiner i fårskinn”? Vi får väl se vad han svarar.
Vad hade du gjort?
Men vad fan? Jag trodde du var bästis med alla du kramar och pussar och ger t-shirts till??
Det är iallafall vad jag sagt till mina polare, att vi nu är bästisar.. Svik inte mig nu, Hasse…
Ha iaf en riktigt bra dag..
Kram
[Reply]
hehe… låter som material to me :)! En helt ny rutin ihopknåpad kanske rentav :)!
Ser fram emot ett nytt inlägg när killen svarat på nytt!
[Reply]
Kom och tänka på en grej som hände i början på 90-talet i Uppsala. Jag jobbade då på en bar där och brukade sova över hos goda vänner och varje söndagmorgon intogs frukost på nån av alla dessa cafeér Uppsala har.
Just denna söndagmorgon befann jag mig på ett av dessa och råkar hamna vid bordet bredvid en kille som högt och tydligt skryter om att han känner Carola,som ju bodde i Uppsala på den tiden och även var verksam inom Livets Ord.
Där sitter han med sina kusiner från landet (om man nu får uttrycka sig så) och skryter som sagt med att han känner henne.
Då kliver sagda Carola in på cafeét och jag noterar hur nervös denna kille blir, då hans kusiner säger till honom att bjuda in Carola till bordet.
Efter en kort stund och förmodligen mycket press från kusinerna så ropar han iallafall på Carola.
Hon kommer fram till bordet och hälsar på honom, ungefär som om dom vore “bästisar”. Killen vrider sig av nervositet i stolen.
Carola står en stund och pratar om ditt och datt med dessa, för att slutligen vända sig till sin “bästis” och säger,högt och tydligt: Du måste komma och hälsa på nångång…
Killen blir stirrig och vet inte riktigt vad han ska säga, men får ur sig ett: Javisst, när? Ska vi säga att jag kommer imorgon eller på tisdag?
Varpå Carola snabbt hugger till med: Kom när du vill, vi har gudstjänst varje dag och sedan sveper ut ur lokalen.
Jag har aldrig varit något stort fan av Carola, men där och då fick hon ett nytt fan..
P.S Kusinerna fick sig ett gott skratt, när dom fattade att han bara hade fejkat allt.. Men min respekt för Carola ökade..
[Reply]
hasse Reply:
februari 22nd, 2010 at 23:39
Rolig story…
[Reply]